Luonnon rikkaat antimet & Hiljaiset ympäristövaikuttajat / Naturens rika gåvor & Tysta miljöpåverkare

Suomen luonnon päivää vietetään 31. elokuuta. Suomen luonto on täynnä rikkaita antimia ja hiljaisia vedenalaisia ympäristövaikuttajia. Pidetään yhdessä huolta suomalaisen luonnon upeasta ekosysteemistä. Suomen media-alan ja graafisen teollisuuden tavoitteena on olla hiilineutraaleja vuonna 2030.

Finska naturens dag firas den 31 augusti. Finlands natur är full av rikedomar och tysta undervattens miljöpåverkare. Låt oss tillsammans ta hand om den finska naturens fantastiska ekosystem. Finlands mediebransch och grafiska industri har som mål att vara koldioxidneutrala år 2030.

Hiljaiset ympäristövaikuttajat / Tysta miljöpåverkare

Kalat ja äyriäiset ovat merkittävä osa vesien ekosysteemiä. Ne pitävät ekosysteemin ravintoketjun toiminnassa. Petokalat syövät pienempiä kaloja ja taas pienemmät kalat käyttävät planktonia ja pikkueläimiä ravintonaan. Kalojen ja äyriäisten hyvinvointi on myös selkeä mittari koko ekosysteemin toiminnalle, sillä ne ovat herkkiä ilmastonmuutoksille, kuten veden lämpötilan ja happitason muutoksille. Pidetään yhdessä huolta suomalaisen luonnon upeasta ekosysteemistä.

Fisk och skaldjur är en viktig del av vattendragens ekosystem. De håller ekosystemets näringskedja igång. Rovfisk äter mindre fiskar, medan mindre fiskar använder plankton och smådjur som föda. Fisk och skaldjurs välbefinnande är också en tydlig indikator på hur hela ekosystemet fungerar, eftersom de är känsliga för klimatförändringar, som förändringar i vattnets temperatur och syrenivå. Låt oss tillsammans ta hand om den finska naturens fantastiska ekosystem.

Särki / Mört

Särki (Rutilus rutilus) kuuluu karppikaloihin ja elää sekä makeissa että murtovesissä. Särki on levinnyt melkein koko Eurooppaan. Särjet liikkuvat parvissa ja syövät pieniä eläimiä. Rehevöityneissä vesistöissä särkikalojen määrä usein lisääntyy. Särki sietää huonosti happamuutta, ja siksi se puuttuu usein turvemaiden lähistöllä olevista lammista.

Mörten (Rutilus rutilus) tillhör karpfiskarna och lever i både sötvatten och brackvatten. Mörten har spridit sig till nästan hela Europa. Den rör sig i stim och äter små djur. I övergödda vattendrag ökar ofta antalet karpfiskar. Mörten tål inte surhet värst bra och saknas därför ofta i dammar i närheten av torvmarker.

Ahven / Abborre

Ahven (Perca fluviatilis) on Suomen kansalliskala ja myös yleisin kalalajimme. Ahven esiintyy sisävesissä lähes koko maassa ja merialueellakin. Ahven voi kasvaa 30 cm:n pituiseksi ja elää 6-vuotiaaksi. Päivisin ahven liikkuu parvissa ravintoa etsien ja öisin se lepäilee pohjalla kasvuston suojassa. Ahven kärsii vesien rehevöitymisestä, mutta kestää kuitenkin happamuutta monia kalalajeja paremmin.

Abborren (Perca fluviatilis) är Finlands nationalfisk och också vår vanligaste fiskart. Abborren förekommer i insjöar i nästan hela landet och även i havsområden. Abborren kan bli upp till 30 cm lång och 6 år gammal. Dagtid rör sig abborren i stim på jakt efter föda, och nattetid vilar den nära botten, i skydd av växtligheten. Abborren lider av övergödning av vattendragen men tål surhet bättre än många andra fiskarter.

Hankajalkaiset / Hoppkräftor

Hankajalkaiset (Copepoda) ovat sisävesissä ja Itämeren vapaan veden alueella eläviä pikkuruisia äyriäisiä, joista vain suurimmat voi nähdä paljain silmin. Ne syövät leviä, hajoavaa elollista ainesta tai sitten itseään pienempiä eläimiä, kuten vesikirppuja. Hankajalkaisia on yhteensä kymmenen eri lahkoa, joista on tunnistettu jopa 13 000 eri lajia. Suurin osa hankajalkaisista kuuluu planktoniin.

Hoppkräftor (Copepoda) är små skaldjur som lever i insjöar och i Östersjöns fria vattendrag. Bara de största av dem kan ses med blotta ögat. De äter alger, sönderfallande organiskt material eller mindre djur som vattenloppor. Det finns totalt tio olika ordningar av hoppkräftor, och upp till 13 000 olika arter har identifierats. Majoriteten av hoppkräftorna hör till plankton.

Nieriä / Röding

Nieriä (Salvelinus alpinus) eli rautu kuuluu lohikalojen heimoon. Se on levinneisyydeltään maailman pohjoisin sisävesikala. Nieriä muistuttaa ulkomuodoltaan lohta ja taimenta, ja se voi kasvaa jopa 60 cm pitkäksi. Nieriä on kylmän veden kala, joten ilmaston lämpeneminen on lajille suuri uhka.

Rödingen (Salvelinus alpinus) eller fjällrödingen tillhör familjen laxfiskar. Den är världens nordligaste inlandsfisk. Den påminner om lax och öring och kan bli upp till 60 cm lång. Rödingen är en kallvattenfisk, så klimatuppvärmningen är ett stort hot mot arten.

Kilkki / Skorv

Kilkki (Saduria entomon) on äyriäislaji, joka kuuluu siiroihin. Se on noin 5–10 cm pitkä Itämeren suurin siiralaji, joka elää syvissä kylmissä vesissä jäännelajina jääkauden ajalta. Kilkki ei koskaan lähde kauas kuoriutumispaikastaan ja onkin lajina hyvä signaali pohjaeliöstön terveydestä. Se on raadonsyöjä ja saalistaja, joka pohjaliejuun kaivautuneena väijyy saalistaan kuten valkokatkaa ja liejusimpukkaa.

Skorven (Saduria entomon), också kallad ishavsgråsugga och spånakäring, är en skaldjursart som hör till ordningen gråsuggor. Den är Östersjöns största gråsugga, blir cirka 5–10 cm lång och lever i djupa, kalla vatten som en relik från istiden. Skorven rör sig aldrig långt från sin kläckningsplats och är som art en bra signal om bottenlivets hälsa. Den är en asätare och ett rovdjur som gräver sig ner i bottenslammet för att lura på sitt byte, som till exempel vitmärlor och östersjömusslor.

Hauki / Gädda

Hauki (Esox lucius) on kala mutta myös elinvoimainen petokala, jonka levinneisyys kattaa suuren osan pohjoista Euraasiaa. Vaikka hauki voi saavuttaa 30 vuoden iän, vain alle puolet populaatiosta elää yli 7-vuotiaiksi. Hauen keskimääräinen pituus on 40–55 cm, mutta suotuisissa olosuhteissa se voi kasvaa jopa 150 cm:n pituiseksi. Hauki saalistaa valoisaan aikaan ja käyttää aluskasvillisuutta suojanaan. Hauki on ravintoketjun huipulla.

Gäddan (Esox lucius) är en livskraftig rovfisk som spridit sig över stora delar av norra Eurasien. Även om gäddan kan bli 30 år gammal, lever mindre än hälften av populationen över 7 år. Den genomsnittliga längden på en gädda är 40–55 cm, men under gynnsamma förhållanden kan den bli upp till 150 cm lång. Gäddan jagar när det är ljust och använder undervegetationen som skydd. Gäddan ligger högst upp i näringskedjan.

Piippolimakotilo / Stor dammsnäcka

Piippolimakotilo (Lymnaea stagnalis) on suippo ja teräväkärkinen vesikotilolaji. Tämä matalissa vesissä, esimerkiksi rehevissä järvissä, lammikoissa ja vähäsuolaisissa merenlahdissa viihtyvä kotilo on Itämeren suurin, jopa 5 cm pitkä. Limakotilot toimivat vesien siistijöinä, sillä ne syövät esimerkiksi leviä ja kalanraatoja.

Stor dammsnäcka (Lympnaea stagnalis) är en konformad och spetsig dammsnäcka. Denna snäcka trivs i grunda vattendrag, som till exempel frodiga sjöar, dammar och saltfattiga havsvikar och är Östersjöns största snäcka, upp till 5 cm lång. Dammsnäckorna fungerar som vattenrenare, eftersom de äter bland annat alger och döda fiskar.

Järvitaimen / Insjööring

Järvitaimen (Salmo trutta lacustris) on erittäin uhanalainen makean veden laji, ja rasvaevällinen taimen onkin rauhoitettu kokonaan. Rasvaevällisen taimenen tunnistaa pyrstön etupuolella, selkäevän takana olevasta, kauniin pyöreämuotoisesta evästä. Tätä puhtaan, runsashappisen ja viileän veden kalaa esiintyy suurimmissa järvissä, joissa ja puroissa. Järvitaimen on myös Keski-Suomen maakuntakala.

Insjööringen (Salmo trutta lacustris) är en starkt hotad sötvattensart, och öring med fettfena är helt fridlyst. En öring med fettfena känns igen på den vackra, runda fenan på framsidan av stjärten, bakom ryggfenan. Den här fisken, som trivs i rent, syrerikt och svalt vatten, finns i de största sjöarna, älvarna och bäckarna. Insjööringen är också Mellersta Finlands landskapsfisk.

Kivisimppu / Stensimpa

Kivisimppu (Cottus gobio) viihtyy pohjoisen Itämeren vähäsuolaisissa murtovedessä ja sisävesien pohjassa ranta-alueilla. Kivisimpun tunnistaa leveästä päästä ja lähes päälaella sijaitsevista silmistä. Suurimmillaan se kasvaa 10–18 cm:n pituiseksi. Yöaikaan liikkuvan kivisimpun ravintoa ovat hyönteistoukat ja muut pohjaeläimet.

Stensimpan (Cottus gobio) trivs i det saltfattiga brackvattnet i norra Östersjön och på insjöarnas botten i kustområden. Stensimpan känns igen på det breda huvudet och på ögonen som nästan sitter på toppen av huvudet. Den kan bli 10–18 cm lång som störst. Stensimpan, som rör sig nattetid, äter insektslarver och andra bottendjur.

Pikkujärvisimpukka / Allmän dammussla

Pikkujärvisimpukka (Anodonta anatina) on Suomen yleisin makean veden suursimpukkalaji. Pikkujärvisimpukka viihtyy pehmeäpohjaisissa ja runsasravinteisissa vesissä ja kasvaa yleisimmin 7–10 cm pitkäksi. Se liikkuu pystyasennossa, osittain pohjaan kaivautuneena jopa useita metrejä vuorokaudessa.

Allmänna dammusslan (Anodonta anatina) är Finlands vanligaste stormusselart som lever i sötvatten. Den allmänna dammusslan trivs i vattendrag med mjuk botten och näringsrikt vatten och blir oftast 7–10 cm lång. Den rör sig vertikalt, delvis nedgrävd, upp till flera meter per dygn.

Lahna / Brax

Lahna (Abramis brama) kuuluu särkikalojen heimoon. Lahnan tunnistaa ikään kuin litistyneestä ruumiinmuodosta ja se voi kasvaa 50 cm pitkäksi. Lahna syö mm. eläinplanktonia, nilviäisiä ja toukkia. Lahnaa esiintyy sisävesissä suurimassa osassa Eurooppaa ja Suomessa aina Oulujoen vesistöön saakka. Lahna on myös Hämeen maakuntakala.

Braxen (Abramis brama) är en art i familjen karpfiskar. Den känns igen på sin platta kropp och kan bli upp till 50 cm lång. Braxen äter bland annat djurplankton, blötdjur och larver. Braxen förekommer i insjöar i större delen av Europa, och i Finland ända upp till Ule älvs vattendrag. Braxen är också Tavastlands landskapsfisk.

Luonnon rikkaat antimet / Naturens rika gåvor

Suomalainen luonto on täynnä rikkauksia, jotka odottavat poimijaansa. Kesällä villivihannekset ovat lähiruokaa parhaimmillaan, syksyllä vitamiinipitoiset marjat ja herkulliset sienet tuovat inspiroivaa lisää ruokalautasillemme. Ilmastonmuutos uhkaa kuitenkin myös näitä pohjoisten kotometsiemme aarteita. Pidetään yhdessä huolta suomalaisen luonnon upeasta ekosysteemistä.

Den finska naturen är full av rikedomar som väntar på sina plockare. På sommaren är vildväxande grönsaker närmat som bäst, och på hösten ger vitaminrika bär och läckra svampar inspiration till våra tallrikar. Men klimatförändringen hotar även dessa skatter i våra nordiska hemskogar. Låt oss tillsammans ta hand om den finska naturens fantastiska ekosystem.

Ketunleipä / Harsyra

Ketunleipä (Oxalis acetosella) eli käenkaali on hento, vehreän vihreä monivuotinen lehtomaisten metsien ja kuusikorpien ruohokasvi, joka maistuu raikkaan kirpeältä. Ketunleipää voikin tuoreena käyttää esimerkiksi salaatteihin tai keittoihin – tai vaikka voileivän päällä pikanttia aromia antamassa.

Harsyran (Oxalis acetosella) eller surklövern är en späd, ljusgrön, flerårig örtväxt som trivs i lundartade skogar och grankärr och har en frisk, syrlig smak. Färsk harsyra kan till exempel användas i sallader eller soppor – eller varför inte som smörgåspålägg för att ge en pikant arom.

Kuusenkerkkä / Granskott

Kuusenkerkkä tarkoittaa kuusen (Picea abies) nuorta C-vitamiinipitoista ja antioksidantteja sisältävää versoa, joka on herkullisimmillaan muutaman viikon ajan touko–kesäkuussa ja säilyy pakastettuna pidempäänkin. On hyvä muistaa, että keräämiseen tarvitaan aina maanomistajan lupa. Nuoret kuusenkerkät sopivat mainiosti teen kaltaisiin yrttijuomiin sekä mausteena salaatteihin ja kasvisruokiin. Onpa niistä tehty jälkiruokiakin ja maistuvaa kuohujuomaa.

Granskott är unga skott av granen (Picea abies), rika på C-vitamin och antioxidanter. De är som godast under några veckor i maj–juni och håller längre om man fryser dem. Det är bra att komma ihåg att man alltid behöver tillstånd från markägaren för att samla granskott. Unga granskott passar utmärkt till teliknande örtdrycker och som krydda i sallader och vegetariska rätter. De kan också användas till desserter och välsmakande mousserande drycker.

Kantarelli / Kantarell

Kantarelli (Cantharellus cibarius) eli keltavahvero on suosituimpia ruokasieniämme, eikä suotta. Kantarelli on helppo löytää kullankeltaisen värinsä ansiosta ja sen maku on lempeän aromikas. Kantarellin kausi alkaa jo kesäkuun lopulla, ja sen löydät parhaiten lehtipuumetsistä valoisilta paikoilta varsinkin koivujen läheisyydestä.

Kantarellen (Cantharellus cibarius) är en av våra mest populära matsvampar, och inte utan orsak. Kantarellen är lätt att hitta tack vare sin gyllene färg. Svampen har en mild och aromrik smak. Kantarellsäsongen börjar redan i slutet av juni, och du hittar den bäst i lövskogar på ljusa platser, särskilt nära björkar.

Nokkonen / Nässla

Nokkonen (Urtica dioica), tuo vihattu ja rakastettu ruohokasvimme, sisältää huimasti erilaisia vitamiineja ja kivennäissuoloja. Nokkonen on helppo tunnistaa ja monipuolinen käyttää. Lehdet ovat maukkaimmillaan alkukesästä. Nokkonen sopii erilaisiin piiraisiin, paistoksiin ja keittoihin pinaatin tapaan. Lehdet on usein syytä kiehauttaa, jonka jälkeen ne säilyvät hyvin kuivattuina tai pakastettuna. Lisäksi nokkosta liottamalla tehty nokkosvesi poistaa kirvoja puutarhasta.

Nässlan (Urtica dioica) eller brännässlan, vår hatade och älskade örtväxt, innehåller rikligt med olika vitaminer och mineralsalter. Nässlan är lätt att känna igen och kan användas på många olika sätt. Bladen smakar som bäst i början av sommaren. Nässlan passar till olika typer av pajer, piroger och soppor, precis som spenat. Bladen bör ofta kokas upp, efter vilket de håller bra som torkade eller frysta. Dessutom kan nässelvatten från blötlagda nässlor användas för att avlägsna bladlöss från trädgården.

Voikukka / Maskros

Voikukka (Taraxacum officinale), tuo kirkkaan keltainen kasvi, on monelle meistä ilahduttava kesän merkki. Jo keväällä kasvavan vitamiini- ja kivennäisainepitoisen voikukan lehdet sopivat salaatteihin ja keittoihin herkullisena maustajana sekä kuivattuina yrttijuomiin. Valitse aina pienempiä lehtiä keväällä ja alkukesällä ja säilytä niitä pakastettuina, niin vältyt mahdolliselta kitkerältä aromilta. Myös voikukan nuput ovat monikäyttöisiä. Nuput voi marinoida ja niistä voi valmistaa erilaisia pikkelssejä ja jopa kapriksen tapaista lisuketta.

Maskrosen (Taraxacum officinale) är en klargul växt, som för många är ett glädjande tecken på den annalkande sommaren. Den vitamin- och mineralrika maskrosen växer redan på våren, och dess blad passar bra i sallader och soppor som en läcker smaksättare, samt torkade i dekokter. Välj alltid mindre blad på våren och försommaren och förvara dem frysta för att undvika en eventuell bitter arom. Även maskrosens knoppar är mångsidigt användbara. Knopparna kan marineras och användas för att göra olika pickels eller en birätt som liknar kapris.

Mustikka / Blåbär

Mustikka (Vaccinium myrtillus) kuuluu kanervakasvien heimoon ja viihtyy parhaiten kangasmetsissä ja muissa kosteissa metsissä. Touko-heinäkuussa kukkiva mustikka nauttii varjoisemmista kasvupaikoista, ja marjat ovat valmiina poimittaviksi jo heinäkuusta lähtien syyskuuhun saakka. Herkullinen mustikka sopii mehuihin, puuroihin ja leivonnaisiin sekä monenlaisiin jälkiruokiin. Vitamiinipitoista mustikkaa pidetään myös metsien ekosysteemien hyvinvoinnin mittarina.

Blåbäret (Vaccinium myrtillus) är en ljungväxt och trivs bäst i moskogar och andra fuktiga skogar. Blåbäret blommar i maj–juli och njuter av skuggigare växtplatser. Bären kan plockas från juli ända till september. Blåbär passar till safter, grötar och bakverk samt till många olika desserter. Det vitaminrika blåbäret anses också vara ett mått på hur skogens ekosystem mår.

Pihlajanmarja / Rönnbär

Pihlajanmarja on pihlajan (Sorbus aucuparia) kirpsakan hapokas mutta C-vitamiinipitoinen marja, joka kypsyy elo-syyskuussa. Vaikka kettu ei tunnetusti pihlajanmarjoista välitä, ovat ne tilhien suurta herkkua. Pakkanen pehmentää pihlajanmarjojen makua, mutta ne kannattaa kuitenkin poimia heti marjojen kypsyttyä. Reilu vuorokausi pakastimessa pehmentää makua pakkasöiden tapaan, kuten myös sekoittaminen muiden marjojen ja hedelmien kanssa. Marjat sopivat mehuihin, hilloihin ja hyytelöihin.

Rönnbäret är rönnens (Sorbus aucuparia) sura men C-vitaminrika bär som mognar i augusti–september. Även om räven inte gillar rönnbären är de en stor delikatess för sidensvansar. Frosten mildrar rönnbärens smak, men det är ändå bra att plocka dem så fort bären har mognat. Ett drygt dygn i frysen gör smaken mildare, och man kan också blanda rönnbären med andra bär och frukter. Bären passar till safter, sylter och geléer.

Herkkutatti / Karljohanssvamp

Herkkutatti (Boletus edulis) on muodoltaan varsin helposti tunnistettava. Tämä maailmallakin hyvin arvostettu ruokasieni on usein kooltaan muhkea ja sillä on tanakka jalka. Suurimmat sienet voivat painaa jopa kilon kasvukauden ulottuessa kesä-heinäkuusta lokakuulle. Herkkutatti viihtyy parhaiten havu- ja sekametsissä ja sen voi monesti löytää kuusien kaverina.

Karljohanssvampen (Boletus edulis) eller stensoppen är ganska lätt att känna igen på formen. Denna världsberömda matsvamp är ofta rätt så maffig och har en robust fot. De största svamparna kan väga upp till ett kilo, och växtperioden sträcker sig från juni–juli till oktober. Karljohanssvampen trivs bäst i barr- och blandskogar och kan ofta hittas omkring granar.

Maitohorsma / Mjölke

Maitohorsma (Chamaenerion angustifolium) on näyttävä sinipunakukkainen kasvi, joka on yleinen koko Suomessa. Nuoret maitohorsman varret voidaan valmistaa ja nauttia parsan tapaan, ja kasvin C-vitamiinipitoisia lehtiä voidaan käyttää salaateissa. Nuoret lehdet sopivat myös sämpylä- ja leipätaikinaan, ja kuivatuista juurista on valmistettu jopa kahvinkorviketta. Maitohorsmasta saa myös yrttijuomaa, jota varten lehdet voidaan kerätä myöhemmin kesällä, kuitenkin aina ennen kukintaa.

Mjölken, (Chamaenerion angustifolium) mjölkörten eller rallarrosen är en imponerande växt med purpurröda blommor som är vanlig i hela Finland. Mjölkens unga stjälkar kan tillagas och avnjutas på samma sätt som sparris och bladen, som är rika på C-vitamin, kan användas i sallader. De unga bladen passar också bra till semle- och bröddeg, och de torkade rötterna har till och med använts till kaffesurrogat. Man kan också göra en dekokt av mjölke om man plockar bladen senare på sommaren, ändå alltid före blomningen.

Tyrni / Havtorn

Tyrni (Hippophaë rhamnoides) on kaksikotinen pensas, joka tarvitsee sekä hede- että emikasvit tuottaakseen marjoja. Tyrni on varsin vaatimaton kasvi ja viihtyy karummissakin olosuhteissa. Kirkkaan oranssit tyrnimarjat ovat erityisen hyvä C-vitamiinin lähde, ja niistä on monenlaista pirteää iloa ruoanlaittoon niin ärhäkän makunsa kuin ulkonäkönsä puolesta. Tyrnistä valmistetaan erityisesti mehuja ja hilloja.

Havtorn (Hippophaë rhamnoides) är en buske som är tvåbyggare, det vill säga den behöver både han- och honväxter för att kunna producera bär. Havtorn är en ganska förnöjsam växt som trivs även i karga förhållanden. De brandgula bären är en mycket bra källa till C-vitamin och ger massor av uppiggande glädje i matlagningen, både tack vare sin smak och sitt utseende. Havtorn används framför allt för att laga saft och sylt.

Suppilovahvero / Trattkantarell

Suppilovahvero (Craterellus tubaeformis) kasvaa usein syys-lokakuussa kangasmetsien sammalikoissa suurina ryhminä ja se onkin kiitollinen sienestää. Eli kun löydät yhden suppilovahveron, löydät todennäköisesti kymmeniä jaloistaan kellertäviä ja maultaan mietoja herkkuja.

Trattkantarellen (Craterellus tubaeformis) växer ofta i stora klungor i moskogarnas mossbevuxna områden under september–oktober och är därför en trevlig svamp för svampplockare. Det vill säga, när man hittar en trattkantarell, hittar man förmodligen tiotals av dessa godsaker med gulaktiga fötter och mild smak.

Puolukka / Lingon

Puolukka (Vaccinium vitis-idaea) kuivien kangasmetsien marjana kuuluu kanervakasvien heimoon. Tämä sisukkaaksikin sanottu kasvi esiintyy koko Suomessa ja sen poiminta-aika ulottuu jopa ensilumeen asti. Kuitupitoista puolukkaa pidetään varsinaisena supermarjana, sillä se sisältää paljon hyvää tekeviä hivenaineita ja vitamiineja. Kypsänä poimittu maukas marja säilyy hyvin ja sopii muun muassa mehuihin, puuroihin ja hilloihin. Puolukan lehdistä voidaan valmistaa myös teetä.

Lingonet (Vaccinium vitis-idaea) är ett bär som trivs i torra moskogar och tillhör familjen ljungväxter. Den här uthålliga växten förekommer i hela Finland, och plockningstiden sträcker sig ända fram till den första snön. Det fiberrika lingonet anses vara ett riktigt superbär, eftersom det innehåller mycket nyttiga spårämnen och vitaminer. De välsmakande bären som plockas när de är mogna håller väl och passar bra till bland annat safter, grötar och sylter. Man kan också göra te av lingonbladen.

Lisätietoa

Kuvitukset / Illustrationer: Milja Laine.